Det pågår ett krig i min hjärna. Träningen är bra - jag vill träna, jag tränar och det går framåt. Jag ökar vikter, springer längre och kan mer. I tisdags körde jag cirkelfys med gymmet - ett riktigt tufft pass som vanligt. Gjorde mig själv stolt att på övningen "djupa knäböj med bulgarian sandbags" välja den tyngsta sandbagen, slänga upp den på axlarna och avsluta varje knäböj med ett upphopp. Grymt jobbigt. Grymt stolt.
Vad handlar kriget om då? Maten. Varannan dag är jag jättemotiverad, äter nyttigt för mig och min kropp, äter för att träna. Då ser jag en målbild framför mig - hur tydlig som helst. Där är jag stark med synliga, väldefinierade muskler. Men sen nästa dag - då säger min hjärna saker som "men du tränar så mycket, du mår bra, du måste få leva också, klart du ska köpa dig en påse godis och njuta av till en god bok i soffan ikväll".
Jag vet inte vilken sida som vinner. Som ska få vinna. Som jag vill ska vinna.
Kriget fortsätter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar